(null)

Han är här, och en kopia av sin syster.
Idag är det 2 veckor sedan denna lille gosse kom till oss och gjorde familjen komplett. Jag känner mig som världens lyckligaste och rikaste. Samtidigt som jag inte riktigt kan smälta att jag blivit tvåbarnsmamma och att jag ska få följa dem genom hela livet. Kärleken kan inte bli större än såhär, och livet inte bättre. 

Onsdag 29 Augusti, tre dagar innan beräknat datum, klockan 20:07 föddes lillebror.  Han var 48cm lång och vägde 3330g. 

Hans namn är Dalthon.

 
 
Jag älskar verkligen mina gravidbilder som duktiga Linda tog på mig i förra veckan. Här var jag gravid i vecka 38 ( 37+4 ) och var lite rädd att jag skulle hinna föda innan fotograferingen var gjord. Det är svårt att tro att det var väldigt mulet väder och att regnet låg i luften. Men här, från ingenstans, tittade solen fram så magiskt mellan molen och gav oss detta fantastiska ljus.
 
Nu längtar jag till vi har blivit fyra i familjen och att miniman hunnit bli några månader så vi kan ta lika fantastiska familjebilder och sätta upp på väggen här hemma i vardagsrummet.
Heej vänner.
Nu har det ekat tomt här igen ett tag, och jag ser hur ni tappert besöker mig dag efter dag. Förlåt! Det har verkligen inte varit min mening att hålla er utanför de senaste veckorna. Jag kan lugnt säga att lillebror fortfarande ligger och gottar sig i magen.
 
v. 38 ( 37+5 ) och idag har lillebror nu bott i magen längre än sin storasyster. 
 
Så vad har egentligen hänt sen sist? Inte speciellt mycket mer än att jag har blivit sjukskriven dessa sista veckorna i min graviditet. Efter att jag kom tillbaka till jobb efter att haft en fruktansvärd magkatarr ( som jag för övrigt fortfarande tar tabletter mot ) så hann jag bara jobba en dag och sen fick jag väldigt mycket och intensiva sammandragningar, men jag höll ut en vecka sen klarade jag inte mer. Det känns så hemskt att inte orka med sitt 'vanliga' liv. Huvudet är liksom på högvarv men kroppen hänger inte riktigt med ..
 
På dagarna är Elaliyah på dagis och busar med sina vänner hon har fått där. Hon är verkligen inte där länge och under tiden hon är där så passar jag på att vila upp mig. Jag sover faktiskt största delar av den tiden och är sedan utvilad när jag hämtar hem henne igen. Hon har så mycket energi och bus i sin kropp och om ärligheten ska fram vet jag inte vad jag hade gjort just de senaste två veckorna om jag inte kunnat ha henne där på förmiddagen. Det låter hemskt att jag inte orkar med mitt eget barn och att jag väljer att lämna bort henne, men jag ska säga er att hon har betydligt roligare på dagis där hon kan härja fritt ( ja, inom skolområdet såklart ) och leka och busa med de andra barnen. Sen när jag hämtat hem henne igen så fortsätter vi leken hemma istället till det är dags för henne att lägga sig och sova vid 19-tiden.