Heej vänner! Jag har inte glömt bort er fast det är lite glest på inlägg här. Just nu händer det en del här hemma. Tony har varit ledig både igår och idag så vi har tagit bara på tiden tillsammans och umgåtts som en familj. 

Elaliyah har även blivit mycket mer krävande. Fast krävande är kanske inte heller rätt ord. Hon vill så mycket själv, tex krypa, men hon vågar inte riktigt ta de där stegen med benen. Så hon ligger och sätter sig upp och blir så frustrerad att hon inte kommer någonstans. Då sätter hon sig upp och viftar hejvillt med armarna samtidigt som hon skriker ut sin frustation. Ibland kan jag skratta lite smått för hon är så söt men ibland blir jag irriterad när inget jag gör är bra nog för damen ..

Och nattningarna ska vi inte prata om. Från att somna själv i sin säng vid 7-tiden utan ett ljud blir det nu ramaskrik i 10-15 minuter mellan varven jag stoppar in nappen och bäddar ner henne igen. Hon sätter sig liksom upp i sängen och vrålar. Det tar så emot i mitt mammahjärta men hon behöver skrika sig trött. Efter ca 15 minuter ( runt 19:15 ) tar jag upp henne så hon får somna i min famn. Det är det enda som funkar just nu. Det känns som hon skriker efter närhet. Jag har försökt att natta henne direkt i famnen med men det går inte heller. Hon vrider, sträcker och ålar sig från mig och vägrar att somna. När hon väl somnat så sover hon några timmar åt gången, vaknar upp och vill ha nappen. Alla gånger funkar inte det så hon får ersättning, och ibland blir det 2-3 flaskor på en natt. Så sömnen rubbas lite också. 

Jag gnäller verkligen inte. Finns dem som har det betydligt värre och då är detta ingenting. Jag vet ( eller hoppas ) att detta är tillfälligt och att hon blir sitt glada jag igen snart. Jag njuter av hennes tillvaro, speciellt när hon somnar i min famn. Finns inget bättre. 

(null)


Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress